nu låg det gamla i elden.
...det var du som viskade ömt, du får använda orden, var så god
De hade legat i en förbjuden ask.
. Du sa att jag kunde få styra. Det kändes plötsligt tryggt.
När dina regler fick bero, kunde jag släppa fläcken som alltid suttit på min hand.
Nu fick även jag en inbjudan. Ty ord och maratonskrivning blev som ett elexir
för min hjärna. Jo, du förstår när en bara skriver och skriver, utan att stanna.
Ett förlösande poesi & magi-makeri.
Tankarna behöver få flöda ut ur min kropp,
jo ut ur huvudet och ner i den svarta boken.
...det var du som viskade ömt, du får använda orden, var så god
De hade legat i en förbjuden ask.
. Du sa att jag kunde få styra. Det kändes plötsligt tryggt.
När dina regler fick bero, kunde jag släppa fläcken som alltid suttit på min hand.
Nu fick även jag en inbjudan. Ty ord och maratonskrivning blev som ett elexir
för min hjärna. Jo, du förstår när en bara skriver och skriver, utan att stanna.
Ett förlösande poesi & magi-makeri.
Tankarna behöver få flöda ut ur min kropp,
jo ut ur huvudet och ner i den svarta boken.
Nu var det schakhästkliv som gällde. Två djärva, med full kraft, rakt ut.
Sedan ett mjukt, dansande åt sidan så att jag kan se mig om.
Sedan ett mjukt, dansande åt sidan så att jag kan se mig om.
Du lär mig det där som jag tror på.
Visar mig vikten av att sprida trygghet
i gruppen. Från första dagen ska vi bli som en familj.
Där vi kan öppna och yttra ett inte porträtt.
Men ingen får strålkastaren rakt i ögat, alla får en varm klapp på axeln.
Den lilla att-lära-känna-dagen bär plötsligt frukt av något mycket större.
Vi har alla varit i varandras rum.
Isen är bruten. Ty detta påhitt borde vara en lag.
utanför pappret, sa du.
gör.
mellanrummet.
byt,
gör.
gör igen.
byt,
du skakar min stela skalle,
och jag njuter av stretchen.
Kära Vygotskij, min proximala utvecklings zon dansar.
.mellan.
om något är
viktigt
är
allting viktigt.
.mellan.
om något är
viktigt
är
allting viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar