Makt.1.

Makt.



kamerans makt.
fotografiet har en makten att göra bilden till en sanning,
som aldrig kan vara en sanning? 
Kan någon fånga mitt riktiga jag genom ett fotografi?
Jag kan det inte själv, det vet jag. 
Visst kan jag vara mer eller mindre nöjd med en bild på mig själv. 
Men det är fortfarande aldrig jag på bilden, så som jag känner mitt jag, mig själv.

med dessa tankarna om makt, att inte ha kontroll, bestämde jag mig för att vara med i ett konstprojekt av master eleven Kjell Caminha.

Måndag hade vi bokat och bestämt , jag sitter i den vackra foajén på hotell Eggers. Väntar på att det ska bli min tur.
De svenskar som utvandrade till Amerika, tillbringade sina sista dagar här på Hotell Eggers. Jag försöker föreställa mig hur de skulle ha känts. Så svårt att föreställa mig. Hur skulle jag känna inför att lämna Sverige? Antagligen aldrig komma tillbaka. Skulle jag åka ensam eller med min familj? Delar av den?

...det är min tur, jag får träffat Kjell i ett av hotellets vackra rum. Den vackra blå tapeten , med gyllene tryck av franska liljor, välkomnar mig. Till höger står en stor säng, bäddad med gula pompösa täcken.  De stora fönstren vetter ut över stationstorget. Det finns en stol i andra delen av rummet, där jag ska sitta. Bakom mig har jag ett stort fotografi. Jag förstår att det är kjell som anordnat bakgrunden, fotografiet beskriver en stad.
Kjell sitter mittemot, på en mycket, lägre stol.
Jag får frågan: 
Vem är du? 
Vad är hem för dig? 
Vi samtalade en stund , jag är nyfiken och lite nervös.
sedan tar han mitt fotografi.
Han vill ge mig fotografiet, då han har sin utställning.

 Kjell Caminha.

 examens-Utställning 

 VALAND 25/4-2014

 http://www.kjellcaminha.com/

------

Lanskrona citadell.

Jag började läser boken Fallna Kvinnor.

Författaren, Eva F Dahlgren skriver: Under 1920 och 30-talet spärrades prostituerade kvinnor från hela landet in på statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona. Deras brott var lösdriveri-de saknade arbete och bostad, de levde ett liv som väckte moralisk anstöt.

Tvångsarbete skulle lära dem att veta hut.

De skulle även observeras. På anstalten gjordes "vetenskapliga" försök att klassificera och rangordna kvinnorna. Denna "samhällets bottensats".

Kvinnor.
Jag.
Du.
Landskrona, 
staden jag bodde,7 år i.

---

hon skrev;
ny forskning om kråkan, från Nya Zeeland.
Kråkan kan lösa ett pyssel lika bra som en normalbegåvad sjuåring.
Nu köpte jag boken. Kunskap är makt hade hon sagt. 
Nu skulle jag studera deras läten.
De 150 mest välkända fåglarna i Sverige.

------

Försöker bekanta mig med konstnären Mark Lombardi.
jo,jo, vi fann varandra meddetsamma. System! Underbart! Logik på mitt språk!

systen-arkitektur-hus,

när jag var liten drömde jag om att få bygga ett eget hus.

planlösningar-fiffigheter.

-pappa, här ser du en riktig murbrukare, sa jenny 7år

Tänker på några andra 
av mina systematiska förebilder:
Matt Gordon Clark:

Jean Dubuffet:

Jag är så förälskad i Jean Dubuffet. 
Vad är det som gör att jag blir fullkomligt till mig.
Hamnar i svackan av att allt redan är gjort!
Hur kan jag arbeta vidare med en förälskelse? 

-----

jag samlar på berättelser,
de kom till mig på stan...



måndag
pappan & flickan gick hand i hand.
- pappa! pappa! vet du! I dag så klappade jag!!!! säger flickan ivrigt.
pappan ser förvånad ut.
-Menar du det? har du klappat i dag?
flickan ler sitt allra största leende.
-förstår du vad det betyder? undrar pappan.
-då kanske vi ändå, kan skaffa en hund någon dag.
(jag log när jag mötte pappans blick, jag ville visa honom, att jag förstod hans glädje över vad flickan nyss berättat)


tisdag
Han talade om ett hjärtfel. Ett alternativ var operation. 
De skulle innebära, att barnet blev nedkylt, så mycket att det skulle bli allvarliga komplikationer efteråt. Läkarna fick inte ge några råd, men deras blickar talade.
All deras längtar och förväntan, nu blev de tvingade att agera gud.
han berättade att de ville ta ett slags humanitärt beslut. 
hellre låta hen somna in i den varma magen, 
än att tvingas dö av syrebrist, efter en vecka i våran värld.


onsdag
varje morgon hade hon gått upp tidigt. 
jobbskor på. ingångna träningsskor.
mejeri-avdelnigen. 
där hade hon varit i många år nu.
tänk, sa hon, att själv få bestämma över vilka sko jag  vill ta på,  på morgonen.
-tänk om det hade låtit av klack-ljud när jag beger mig.
nu skulle hon få bestämma helt själv.
Hon hade nämligen öppnat en egen ostaffär.


torsdag
Halvvägs upp för trappan, möts jag av hans iakttagande. Mannen såg att jag pustade. 
-det är inte lätt det där med trappor,  säger mannen med ett varmt leende.
Jag ler tillbaka, lite andfådd.
-jo, du förstår jag har slutat gå i trappor. Som tur är finns det en hiss längre bort.
Du förstår, igår fick jag en alldeles ny kula. En höftkula. 



fredag
Nyfikenheten tog över. Han sökte hennes uppmärksamhet.
Jag känner en taxichaufför, sa han plötsligt.
Han har en lite bok, där han skriver upp alla körningar han får.
Var han hämtat passageraren.
Var han släpper av den.
Hur mycket det kostade.
Hur mycket han fick i dricks.
en ska inte underskatta vardags dokumentationen. 



Dagens sokratisk fråga:
Får en läsa någon annans dagbok?