Gestaltning.08.

15 maj.
Handledning.

Hade skrivit massor, 
som verken var läsbart eller höll sig till 
ramen för arbetet. 
vågar inte artikulera.
vågar inte skriva det jag egentligen ville skiva. 
skriver något annat.
flyr.
Ser inte vad jag gjort. 
Texten flyr åt två helt olika håll. 
En text om två flyktvägar om ingenting. 
Bryter ihop.
Allt blir blått.

16 maj. kl:17.00

Pratar med Bea igen,
om vad det är jag gjort.
jag gör inget.
för jag låser mig förtidigt i arbetet.
jag blir rädd.
då,
smiter jag undan.
bara tar något, vad som helst.
bara det blir ett snabbt resultat,
står inte ut med något annat.

--------------
flyktbeteende:
Började om igår.
ett försök till att beskriva det som hände 
i gestaltnings processen.
--------------

16 maj, kl:20.00

Måndag 15 maj 2017.

Den grå tratten trycks ner i mynning.

Häller sakta det kalla gipset.

Pruttkudden fylls.

Allt under kontroll.

Jag trycker mina händer mot pruttkudden och håller kvar medans gipset blir varmt och hårt.

Formar. Att vara i en rörelse.

Stilla står jag med händerna runt pruttkudden och väntar på att något ska hända.

Mina händer placerade på gipset som stelnar långsamt

Jag upprepar handlingen på ännu en pruttkudde.

Stilla står jag och väntar på att något ska hända.

Jag gör?

Jag gör inget.

Stilla står jag.

För jag är rädd

Rädd för att göra fel.

Jag upprepar handlingen.

Nu är 15 pruttkuddar fyllda med gips, jag tror att jag närmar mig en rörelse.

Men det jag gör är ingenting.

Låste mig.

Smet undan,

gömmer mig bakom humorn,

pruttkudden

Jag smiter

Jag flyr igen

Jag blir rädd & osäker.

Så handlingen blir passiv.

Jag smet undan igen.

Igen.

Tänkt på en form.

Låste mig från början.

Vågar inte se nya möjligheter.

Det är för sent att testa gå vidare.

Låsningen total.

Förlamning.

Förförs av snabba lösningar.

Då tar jag vad som helst.

Ett snabbt resultat är allt jag står ut med.

Nöjer mig med besvikelse.

Jag stångas inte mot någon vägg,

Jag söker kortaste exit.

Korta vägar ger mig trygghet

Ibland beröm.

Jag vågar inte utmana.

Jag vågar inte göra fel.

Ingen ska få se mina fel.

Gör vad som helst för att smita undan.

Gömmer mig bakom humorn.

-------------------------------------------------------------

Där och då förstår jag det inte.

I efterhand kan jag se ett invant mönster.

Jag flyr från ett misslyckande. Låser mig blir rädd,

Ger upp, smiter undan. Ett välbekant flyktbeteende.

Det blir alldeles för utelämnande för ett nytt försök.

--------------------------------------------------------------

Sammanfattning:

Gestaltningen kom att handlat om ett
undersökande om att våga vara sann till
den normkritiska pedagogiken. 
Arbetet resulterar i en förtvivlan 
över att vilja men inte våga vara sann till en normkritisk pedagogik.

-------------------------------------------