Makt.6.

makt.
möten.

Bildens tendens till att bli en sanning är enorm.

Även fast jag är medveten om att bilden ljuger,  att det jag ser inte är en sanning,

finner jag det ändå svårt att förhålla mig till de. Bilden är aldrig dokumetär. Bilden är en bild av de du sett.

Du ler på den bilden. Men jag vet att du inte var glad.

Bilden. Lögnen. Identite. Bilden av mig.

Hur ser den ut? Kan vi någonsin få se den sanna bilden av oss själva? 

Du är så vacker när du inte är medveten om att jag studerar dig. 

Jag älskar ditt ansikte då.

Jag vill fånga de, men kan jag det? Du ser kameran & förtrollningen bryts.

Projektbeskrivning; Makt

1.Samla en berättelse på stan varje dag.

För att komma ut. För att söka. För att vandra.

2.mötet med dig.

Vi bestämmer möte. Jag besöker dig i ditt hem.

Du får sedan makten att föra mig vidare till nästa möte.

Längs vägen finner jag berättelser, jag lägger dem i min korg.

Kanske blir det ett mönster av mötena på min vandring.

Två spår.

Jag har märkt att jag trivs när jag kan arbeta med två paralella spår i ett projekt.

Jag vill ganska omgående komma igång med ett lite lättare spår. Ett spår som jag kan arbeta med varje dag medans jag utformade en projektplan för mitt arbete med makt.

Jag vill inte stå still medans jag funderar. Jag går med öppna ögon och letar efter allt.

Jag satt på ett café och drack mitt kaffe.

En man och en kvinna satte sig vid bordet intill. 

Mannen berättade för sin vän att;

Han vill att hans nya flickvän ska känna sig trygg med att säga till hans son.

Han vill att hon ska känna att hon också  har maken eller ansvaret att 
läran honom rätt och fel. Mina öra blev stora. Jag blev så nyfiken. 

Mannen verkade så ödmjuk.

Jag tar upp mitt anteckningsblock och skriver ner tankar om makt. 
Om hur det skulle kunna kännas att plötsligt vara förälder åt någons barn. 
Samtalet fortsätter. 

Mannen säger att hans tidigare fru varit gravid en gång tidigare.

Väldigt sent i graviditeten får de reda på att barnet har ett hjärtfel. 
Barnet som snart ska födas kommer bara att kunna andas i vår värld i en vecka. 
Sedan kommer hjärtat att sluta slå. Operation var ett alternativ. 
Läkarna fick inte råda dem. Operationen skulle innebära en nedkylning av barnet som skulle medföra allvarliga hjärnskador. Minns två år med kontinuerliga operationer skulle de få räkna med. Vi blev plötsligt tvungna att agera gud, säger mannen. All deras längtan och förväntan vältes om kul. De försökte att besluta ett slags humant beslut. Han sa; hellre att vårt barn får somna in i värmen i mammans mage. 

Än att tvingas ut i kylan en vecka i vår värld.

Tårarna föll ned från min kind. Jag blev så berörd. 
Där satt jag med berättelsen i famnen. 

Nu låg den där. Jag skulle förvara den ömt. Jag ville berätta den vidare.

Tänker att vi alla har våra berättelser. Vill hitta din berättelser här på gatan. 
Här mitt bland främmande människorna. Som kanske inte är så främmande?

Det andra spåret är mötet med dig.

Jag vill vandra i stan.

Jag är intresserad av dig & din berättelse. Nyfiken på möten. 

Livet är möten.

I möten uppstår bertättelserna.

Jag vill träffa dig.

möte.1.

Du läste för mig.

Tågarp.

möte.2.

Frukost. Katten Kajsa. 

Du lät mig spela på din 

systers dragspelet.

Kville.

möte.3. 

Du visade adresserna du bott på. 

Gav mig hopp om kärleken.

Höno.

möte.4.

Berättelser om en svunne tid. 

När dansen kostade 3 kronor.

Om krig.

Hisings-backa.

Ni vill att jag åket hem till V som flydde från Estland till Sverige när hon var barn. 

Men hennes man gick nyligen bort efter en lång sjukdomstid, så vi ska ses först om några veckor. Då vill hon berätta sin mans historia för mig.

Jag startar et nytt spår. För att kunna fortsätta jobba.

möte.5.

Du hade dansat på stan i vitt, blått & orange.

Du vågade ty du  var modig nog.

Askim.

möte.6.

Få slantar var i hans ägo.
Efter dansen innan du gick,
ville han ge dig en guldtia.

Allhelgonakyrkan.        

Vi Skulle skriva ner 10 händelser  

som varit viktiga för projektet.

Det var väldigt skönt att få konkretisera projektet och arbetsprocessen.

Allt blev tydligare.

De senaste veckorna har jag varit så inne i projektet att jag bara jobbat på. 

Mycket logistik och telefonsamtal för att bestämma möten. Planera dag, tid, resa osv.

Ringa till en helt främmande människa.

Jag trodde telefonfobin skulle försvinna när en blir äldre. 

Men det är tydligen lika jobbigt fortfarande. 

Drar mig hela dagen för att ringa. Hur ska jag förklara vad jag vill?

Jag ställer mig frågan VARFÖR jag gör detta projektet?

Telefonånges.

Res-ångest.

Hoppa av vid rätt hållplats, byten. 

Varför gör jag det här?

Men, så ringer jag tillslut och efter det där samtalet, när vi bestämt dag och tid, 

så rinner liksom alla de jobbiga känslor av mig.

Jag känner mig stolt, att jag vågar.

Och jag är medveten om att alla möten kommer ge mig något.

Att talas vid över en kopp kaffe men en främling, 

är utmanande, att rekommendera, nervöst & givande.

Vi har talat om kriget.

Om hoppet & kärleken.

Vi har dansat till Michael Jackson, för du älskar hans nya skiva.

Vi har spelat dragspel.

Läser; Konsten att vandra.
av Henery David Thoreau
& poesi av Bo Bergman.
stimulerande.

jag samlar på berättelser
de kom till mig på stan...

måndag
De två kvinnorna.
Nu bredvid varann.
Hon fick frågan om hon var uppväxt i en kristen familj.
Hon svarade ja. En plötslig undran kom varför hon 
kände en sådan tvekan inför svaret.
Ingen hade tidigare ställt henne den frågan.


tisdag
För att det hade regnat, sa hon
För att hon tänkte på honungsbina 
som hade fått henne till sans.
För att raksömmen kändes svår.

onsdag
Hon hade växt upp som ett osynligt barn.
Nu var hon i högstagrad synlig.
Men fortfarande trodde hon att vissa delar 
av hennes kropp var osynliga.


torsdag
Hon viste vad giftet hade gjort.
Hon skulle aldrig röra det igen.
Men giftet gick på gatan.
Och gatan var en del av hennes värld.


fredag
Hon berättade att hon inte ville gå hem.
För hon visste vad som väntade.
Gråten kom förtvivlat, famnen fans.
Det var tur för runt hörnet kom nästa regn.
Hon skrattade i det blöta.