Makt.8

Så var nu utställningen blott ett minne...

ett fint minne. 

52.
VARFÖR SKA MAN STÄLLA UT?
Kort svar: Folk som är iakttagna skärper sig.

Långt svar: Många undviker att slänga glasspapper på gatan 
om det är iakttagna, alkoholister som blir frälsta klarar sig 
bättre för att någon spanar på dem även när de är ensamma.
De skärper sig. Vet man att verken ska ställas ut kan det vara 
svårt att fuska. Man får syn på sig själv med andras ögon.
En annan fördel med att ställa ut är att i ateljén kan man 
aldrig riktigt få syn på sina verk, de grumlas av ens 
intentioner, föreställningar och ambitioner.
På en utställning blir de mer nakna.
ur; Vad är konst










Utställningen- makt.

Så stod den klar vår utställning.
Otroligt att se så många olika gestaltningar.
Så många olika problematiseringar.
Så många olika strategier, ingångar & arbetssätt.
Så många olika materialval.
Så otroligt spännade & inspirerande!


Det blev två fantastiskt lärorika dagar med genomgångar av allas verk.
Jag och Roman var först ut. 
Det var så givande och roligt att få så mycket respons, 
tankar och funderingar från er alla.
Man får verkligen syn på sig själv genom andras ögon.
Det kom upp massa nya tankar om det jag gjort.
Jonas sa att det var som ett enda ögonblick. 
Tyckte det var så fint sagt.
Det gjorde mig väldigt glad.
Väldigt intressant att höra era tankar, om att varje berättelse är
en människa, ett liv. Hur vissa berättelser krävde att man gick väldigt nära, medan vissa syntes ropa till en direkt man kom in i rummet.

Jag fick verkligen syn på saker som jag inte riktigt sett själv. 

Sådant som jag känt, men inte kunnat sätta ord på, eller kunnat förklara.

Visst, är det värdefulla tillfällen när vi har genomgångar.

Alla bidrar med olika synsätt och referenser. Vad det berikar!

Det är väldigt nervöst och svårt att prata om någon annans verk.

Men nu ska vi ju bli lärare så hej vad passande att vi får övar oss.
Det märktes verkligen att den som opponerade verkligen hade satt sig in i prosessen och följt blogg inlägg. Kändes som vi alla ville ge så mycket respons som det bara gick, till den vi responderade på, även om det kändes svårt. Det känns verkligen generöst att få lyssna till hur prossesen sätt ut. Hur den som opponerade tolkat och tänkt. Få en beskrivning vad är det vi ser här framför oss.
Det är inte så lät att beskriva ett verk alla gånger. Så väldigt givande att höra hur alla tagit sig an den uppgiften och hur vi försöker sätta det vi gör på skolan i ett större sammanhang.
Med paralleller till metoder och konstnärer. Älskar det!
Det var så olika gestaltningar och tillvägagångssätt och jag blir så himla inspirerad av alla.

Varför gjorde inte jag sådär?  Så ska jag göra nästa gång. 
Sofia hade använt sig av lakritssnören och liksom flätat dem. 
Jag måste komma på vad jag ska använda godissnörena till. Så kul!! 

Mitt huvud blev fyllt med ideér på hur jag skulle kunnat gjort min gestaltning annorlunda.
Blir inspirerad av alla olika arbetssätt som vi har i klassen.
Vi har samma tema men arbetar helt olika, vilket gör att jag liksom får nosa på andra sätt att arbeta och gestalta, trots att jag inte testat just den metoden själv än.  Hela klassen bjuder på mängder med introduktion till ny mark, det tycker jag är väldigt fint.
Vi står inte i våra egna spår. Utan vi delar med oss våra vägar
som bildar ett rikt nätverk. Vidgat tankesätt. 
Oj som vi lär oss!
Vygotskij  ropade: vi lär av varandra. 
Jag tänkte att det är lätt att känna, jo jag har en massa ideér.
Men så när man får se allas tolkningar, så översköljs man av en massa nya tankesätt.
Idébanken blir så riklig.





Jag blev tipsad om Andreas Rooth
på en handledning för ett tag sedan.
Jag tog en snabb titt på hans verk, 
men trodde sedan att jag glömt bort honom.
Men nu när jag tittar på honom igen, ser jag att han legat som ett bokmärke
i mitt huvud inför gestaltningen.
Mycket Andreas blev det.
Jag brukar känna mig blockerad av att ha sett något, som jag själv skulle vilja gestalta.
Säkert därför att jag ignorerade att jag sett hans verk! Smart! Men den här gången kändes det mer okej. Det kändes liksom förlösande och kul att få ta inspiration av honom.
Jag skulle skrivit på ett annat sätt om jag skulle gjort om verket.
Har en massa nya ideer på hur jag hade velat presentera min gestaltning annorlunda, nu efter att vi haft redovisning. Så det bevisar hur viktigt och lärorikt det är att lyssna på och ta del av varandra.
Men jag gillar att jag vågade testa så som jag gjorde.
Berättelserna fick ta plats.
Tack klassen!!

jag...

Andreas Rooth

tips jag fick på konstnärer
som jag nu studerar

Thomas Dahl

Helena Roos

Bill Viola

Rapport skrivning:
Det var skönt att ha Camilla  i fredags för att komma igång med någon slags strategi för skrivandet. Vi fick tips om att bryta ner frågeställningar och metoder vi haft till någon slags MGN-minsta gemensamma nämnare.
För att kunna ta ut riktning åt vilket håll rapporten skall peka.
Jag kände mig förvirrad, för det är så mycket tankar som kommit efter gestaltningen,
efter allas genomgångar med så många intryck. Så jag känner att rapporten lätt  kan få många grenar och rötter att skena iväg åt många olika håll.
Där av väldigt skönt att försöka samla ihop, bryta ner, filtrera ,och koncentrera till en mindre gemensam buljongtärning.


Jag varvar skrivandet med letande av konstnärer som arbetat på liknande sätt som jag eller har annan relevans.

Om Harriet är min mamma så har jag hittat min fantastiska farfar nu.

Elis Ernst Eriksson.

Jag blev så otroligt glad när jag hittade denna punkiga, motvalls konstnär, som blev 100år.
Hans stavfel. Hans sätt att göra bokstäver till sina egna skulpturer/ former.  Hans dövöra inför grammatik. Han gör till rätt att stava fel. Åh, jag vill berätta om honom i skolan! Tänk om jag fått höra om honom tidigare. Jag blev helt enkelt helt till mig och beställde genast två böcker av honom som anlände i dag. Åh, fantastiska!
Han tar verkligen makten över alfabetet.
Jag ser ingen annan än Elis just nu.


När jag läser hans texter får jag anstränga mig. Det är väldigt mycket text. Det är text jag inte är van vid. Bokstäver jag känner igen, men med annan kostym? Jag läser högt, jag måste läsa långsamt. Det blir lite knaggligt.
Det är poesi.  Det här är inget som ska läsas i en hast.
Jag tänker att det är såhär det måste kännas att ha dyslexi.

Jag älskar hans råa teckningar, 
hans grafiska språk, hans sätt att kommunicera. 
Kommunikation är möte.
Det handlar om att vilja förstå.


dagens sokratiska fråga; Vad är ett ord?