Makt.4.

makt.
möten.

Innan för och utanför klaviaturet.

Undersöker pianot med pappa.

Skåne. 

Bjuder på en liten inblick i hur jag brukar arbeta. Stort gärna.

Det är någonting med de ljus gula fyrkanterna.

Den gula färgen. Kartans färg. 

Så hade 

jag börjat 

med 

MÖTEN.

Jag bestämde mig för att börja med dig.

Frågade om jag fick komma på frukost hos dig. 

Åkte till Kville. Vi dricker kaffe. Jag filmar. 

Har funderat mycket på dokumentationen. Jag tänkte

först använda en bra kamera. Men tanken på att  jag får en 

sådan påtaglig makt om jag spärrar upp ett stort kamera-öga 

mot den jag hälsar på, stör mig. Vill jag det? Att de ska känna

sig övervakad av kameran?

Mycket tankar kring den problematiken.

Nej, jag vill att personen skall känna sig trygg och avslappnad,

så gott det nu går. Så jag har valt att dokumentera med en diskret mobilkamera.

Jag tror det kan bidra till att det blir mer avslappnat.

Jag förklara också att jag inte kommer att publicera filmen, 

den är enbart för mitt kom ihåg.

Vi samtalar. Jag frågar. Det kommer berättelser.

Du får sedan MAKTEN att bestämma vem jag ska åka hem till här näst.

Handledning:

Funderingar på hur jag ska gestalta mitt projekt.
Katti sa; jag säger det jag ser. Dina texter känns som teckningar.
Jag behövde höra de orden.
jag arbetar väldigt mycket med text och skriver mycket dagbok.
Men det är inget jag någonsin skulle visa för någon.
För då kommer krav på att kunna stava.
Jag kan oftast stav rätt om jag bara tänker till hur ord stavas.
Men jag vill kunna skriva i ett flöde, låta mina tankarna komma  utan några hinder.
Tanker på att visa upp en text är förknippat med stavning.
Jag har ingen inbyggt  stavningskontroll i handen så som många har,
det leder väl till ett ointresserad antar jag.
Stavningen blir ett hinder.

Men för mig handlar det inte om texten i sig, utan om att samla på händelser.
Nu blev texten i detta fall ett arbetssätt.

Med tanken om att min texter är teckningar eller kroppar,
känns det självklart att vissa upp dem på utställningen.
Tänk vad ett ORD kan hämma och sätta gränser.
Och bara genom att kalla det jag gör för något annat,
så blev världen annorlunda.
Har även beställt två böcker som jag blev tipsad om.
Konsten att vandra.
Sanning & metod.

Safire Verba

När jag fick hörde att Safire Verba skulle komma på Nätverksträffen, blev jag som en liten tonåring som skall få träffa sin stora idol. I höstas när jag höll på att tappa hoppet fullkomligt  till lärarutbildningen , så dök Safire av en slump upp i rutan. Sexbyrån. Ett program där det prats sex och samlevnad. Vad händer i kroppen när en bli kär? Programmet är riktat till ungdomar med funktionshinder. Men jag menar att detta programmet är till för alla ungdomar. Det är ett fantastiskt program. 
Här vågas det prata öppet om lust, kropp och kärlek. 
Programmet är utformat ur ett genus och  transperspektiv, vilket ger mig tilltro på framtiden.
Samtidigt som jag följde programmet på tv och fick tillbaka tron på varför jag vill bli lärare(tack vare Safire), jag vill ju vara med och  förändra. Så var jag på praktik på en  högstadieskola. 
Där fick jag höra massor av berättelser på hur lärare som ska hålla i sexualundervisningen passande nog blir sjuka just den dagen. Så får en vikarie, kanske helt oförberedd hoppa in och ta ansvar för den super viktiga lektionen.
Jag blir så arg när jag hör detta, vill inte tro att det är sant.
Vad är det för meseri!
Ska man få arbeta med ungdomar om man inte vågar möta deras frågor om livet?
I mina öron låter det sorgligt att vi har lärare som undviker en dialog om kropp och kärlek.
Det är väl det mest aktuella tankarna som snurrar i ungdomars huvud.

Föreläsningen var så klart underabar. Jag antecknade flitigt när Safire pratade om att skapa  "Trygga rum" han pratar om allt de där som jag tror på och vill kämpa för. När man är lärare så står man på en scen. Han talar om hur viktigt det är att vara medveten om att det just är en scen. Att vi sänder ut saker med vårt kroppsspråk , med våra kläder, vårt sätta att prat osv. Vi måste vara medvetna om det. Vilka elever kan känna igen sig. Vilka blir exkluderade och kan inte alls känna igen sig..
Står man på en scen tycker jag man har en skyldighet att sända ut trygghet, att skapa ett inbjudande klimat. Att bjuda på ett framträdande.
Det finns många föreläsare som verkar helt ointresserade av att fånga de som lyssnar.
För mig helt obegripligt.
Tack Safire.

Vi fick ett texthäfte av Camilla; Fara med den ända berättelsen.
Super bra artikel. När vi berättar en berättelse, så utesluter vi också en annan.
Lite det mitt arbete handlar om, jag hittar din berättelse, men jag gör om den till min.
En berättelse är alltid vinklar ur någons sätt att se världen. Viktigt att samtala vidare om juste Faran med den enda berättelsen.
Som jag nämnt tidigare, vi bestämmer och har makt och tar ut kulisserna till framtidens teater.

möte.2.

Jag fick spela på dragspelet.

Kajsa Katt.

Kville.

möte.3.

Listan med adresser hon bott på.

Hönö.

Jag samlar på berättelser

de kom till mig på stan.

måndag

Kråkorna har tagit sig in genom hålet i skorstenen, sa han.

Det tar med sig isolering ut att bygga bo av.

De samlar även fimpar har jag läst. 

Nikotinet håller tydligen parasiter borta.

Jo mycket har hänt på fågelfronten må en säga.

Fimpar & glasull.

tisdag

De hade tidigare endast pratat per telefon. 

Nu skulle de mötas.

Hon tog honom kärleksfullt i armen och de gick mot parken.

Hon förklarade formerna på  träden,
bänken med några alkisar & stenmonumentet.

Det var ett möte av fullkomlig tillit.

Ty mannen hade aldrig kunnat se.

onsdag

Han öppnade de båda dörrarna ut mot balkongen. 
Hans rörelser vittnade om en beundran för de slitna dörrarna. 
Så gick han ut och tog ett djupt andetag. 
Helt ovetande om att jag iaktog honom väl. 
Han gick in.

torsdag

Hon var 24 år när hon hopplöst förälskad sig i honom.
Men tiden var inte inne. 
Tiden gjorde motvals.
Det skulle gå år. 
Det gick 15.
Nu deras vägar åter skulle korsas.
Så blev de ett par.

fredag

Hon ringde sin livlina.
Livlinan berättade om en bok som höll på att läsas.

Makt.3.

makt.
jag började med projektet; möten.
vet inte riktigt vart det skall leda.
men villa starta, komma igång.samtidigt som jag samlar berättelser.


möte. nr1
Jag bad dig läsa för mig. Du läste.
Tågarp. 
14/4-14

... Du bildar och rättar men grämer dig stort,

ty provet blir ej som du ville,
och varan, som skattas i köpstadens port,

är ratad av mäster och gille.

Hur lätt mäler icke din säkra linjal,

att mäster själv hotar bli krokväxt,

när du utav människoödenas kval

och seger göra läxa och boktext!

Nils Ludvig Olsson; Solvännare
sida:45

Jag samlar på berättelser,
de kom till mig på stan.


måndag
Hon berättade att hon inte hade
träffat sin pappa sedan hon var 11 år.
Vännerna runt bordet blev plötsligt tysta.
De såg på henne med varsamma blickar.
Hennes tårar gick inte att hålla tillbaka.
De rann längs kinden. 
Hon ville inte visa sig svag men hon kunde 
känna värmen som uppstod runt bordet.

tisdag
-Så du har valt rätt utbildning nu? 
frågade hennes far som hälsade på över helgen.
-Ja, svarade hon hoppfullt.
-Ja det var ju synd du inte kom på det för 5 år sedan. 
Då hade du varit klar nu.
Hon tittade på honom med uppgivna ögon.
Hon var stum. 
Varför kunde han inte bara förstå.

onsdag
Det var nu månader sedan hon tagit beslutet.
Blanketten var i fylld så var det med de.
Brevett låg i hennes hand.
Hon läste; Tack för att du bestämt dig 
för att donera dina organ efter din död.


torsdag
Hon kunde var fri med henne så som hon
inte kunde vara med någon annan.
Det skulle nu inte var de två längre.
Som om livet satt ett best föredatum.
Den intensiva glöd de hade 
skulle de aldrig mer få uppleva.
Blott i minnet skulle känslorna leva kvar.

fredag
Hon berättade om en luftmadrass utan luft.
Ett tak som rasat in. Om den borttappade presenten.
Kaniner & ankor.
Men resan hade gott bra.




Jag har studerat kartor.
Det är något visst med kartor.
En slags exakthet. En trygghet. En ömhet. Färgerna. Strukturen.
Fotspåren. Stigarna du som var före mig gått på.
Vägar jag borde ta, eller inte ta.
Vem bestämmer det? Vatten som fyller tomrum efter land.
Eller kanske är det tvärt om.
Jag undersöker & studerar bokmakeri.
Jag fascineras av hur böcker är ihop sydda.
Tankar om att göra en slags bok att smala berättelserna i.

Handledning; 

Vi diskuterade mina berättelser. Lisa sa att hon tycket sig känna 

en viss tvist eller vändning i slutet av mina texter/berättelser. 

Det var väldigt intressant att höra. Jag har själv inte hunnit reflektera över texterna.

Berättelserna/texterna är något som jag skall göra varje dag, som en övning. 

Som ett sätt att komma igång. Att göra.

Mina tankar ligger hos mitt projekt med möten. Tankar om hur jag skall styra upp det.

Vilken strategi jag skall ha för att träffa människor.

Skall det finnas vissa regler? En mall på hur mötet skall gå till?

Det skall dokumenteras på något vis. Vad skiljer ett möte med kamera och utan kamera.

Hur vill jag ha det? Vad är viktigt i mötet?

Makt.2.

makt.
det är vi som väljer rekvisitan till framtidens teater.




Det fanns ett tillvägagångssätt nu, en slags plan på det jag skulle ta mig an.
Det handlar om mötet,
om kamerans makt,
om våren 2014, som endast skulle finnas en gång.

ur filmen The reader.

I väntan på mötena: film.
Filmerna "The reader" och "Hanna Arendht" belyser samma maktproblematik, om vem som bär ansvaret för andra världskrigets brutalitet och förlamning till eget tänkande. Det förvillade mig i början då huvudrollens namn i vardera film råkar vara Hanna. 
Se den! 

Dokumentären MISS Representation.

Såg dokumentären MISS Representation. Om hur kvinnor framställs i media.
Om ett patriarkat styre, system, som nervärderar och objektifierar kvinnan.
En vet allt det där, men en behöver verkligen påminnas. Om och om igen.
Vi måste hålla diskussionen levande, om objektifierarandet av både kvinnor och män. 
Mediaflödets påverkan.
Kan vi motverka den stereotypa synen, som reproduceras, när media har den stora makt som den har? 
Lärarens uppdrag: samtala,  synliggöra & problematisera.

Onsdag 

NÄD 2014 

Nationell ämnesdidaktisk konferens 

... föreställ dig nu,

iklädd badmössa,

pedagogens foajé...

jo, varmt välkomna ska ni vara;

...graciöst och  lekfullt bollande de 7, ballongerna mellan sig,

samspelet, ett givande och tagande som blev till den vackraste dans...

Onsdag 9/4 

Bio Roy.

MAKT.

Anna Odell

Ola Sigurdson

Katarina Barrling

Qaisar Mahmood

så skulle de tala om makt.

Katarina Barrling, inledde med ett intressant tal om makt.
Hon är forskare och lärare i Stadsvetenskap vid Uppsala universitet. 
Har forskat om politiska partier och deras interna kulturer.
Hon talade om;
inflytande kontra tvångsmakt.
inflytande-ej tvång, fri vilja.
tvångmakt-medför straff, indragen belöning.
Hon berörde temat makt med olika ingångar och vinklar.
Vad kan makt vara?
Om din familj har stort inflytande på dig och du sympatiserar väl med din familjen.
Hur vet du att det du gör är dina egna val?
Att det är din egen fria vilja och inte ett tvång? 


Qaisar Mahmood, författare, kulturbyråkrat, kulturdebattör.

Har skrivit boken Jakten på svenskheten. Ser kulturarvet som ett sett att exkludera och inkludera.
Ortoligt begåvad talare och väldigt inspirerande. 
Han talade om hur viktigt det är för oss alla att använda dels 
det som varit för att förstå var vi är idag,
och dels för att sedan kunna bearbetar och transformerar för att kunna ta makten över vår framtid.
Han menar att vi alltid gör urval när vi berättar om vår historia.
De som får bestämma urvalet har en enorm makt.
Det finns personliga berättelser som för individen är värdefulla att bevara.
Men viktigt är att komma ihåg att vi också har en kollektiv identitet, där vi gör urval till det som ska bevaras för framtiden.
Vårt urval inkluderar och exkluderar.
Det kollektiva ansvaret.
Läraren.
Det är vi som väljer rekvisitan till framtidens teater.

En fin afton, vilken kväll!
Vi bjöds på musik, av två inspirerande rapare.

Jag blev verkligen påmind om varför ja vill bli lärare.

Jag vill ju vara med och inspirera, påverka och förändra.

Parham,
...det är inte lätt att var en snäll kille. 
Han avslutade med att säga; inte lätta att vara tjej heller för den delen.

VIC VEM
avslutade med frågan;

måste alla blommor ha samma färg?

Anna kunde tyvärr inte närvara.

jag samlar på berättelser, 
de kom till mig på stan

måndag
Den gamla mannen slog sig ner på bänken.
-Jag var bara 16 år då jag nära på seglat jorden runt, sade han.
Så vatten har jag sett i massor, de må du tro.
Men drack vatten det gjorde jag aldrig.
Ja du förstår jag hade en bror, fortsatte han.
Ja han var många år yngre än mig.
Jo se han hade liksom mer bråttom dit upp än vad jag har.


tisdag 
Ensam i foajén.
Den sena kvällen som brukade vara en början för henne,
en fortsättning den viskade nu godnatt.
Påtaglig var hennes vanmakten inför ensamheten.


onsdag

Den persiska ris-räten var gul & doftade ljuvligt sött av russin.
Hans stolthet i ögonen lyste när han berättade att GP utnämnt hans frukostbuffé
till en av stans bästa.


torsdag

Den gamla mannen var mager och skröplig. 
Han darrade så på handen.
Det blir så svårt att skriva, när handen gör motvals.
-Ska jag hålla om din hand, medan du skriver, sa kvinnan ömt.
-Tack gärna de, du snälla vän.
Mannen tackade för hjälpen, 
inte klokt vad en klarar sig bra, 
när det finns kärlek i världen.


fredag
Han tycke det var mycket svårt.
Välj ett lösen, hade datorn sagt.
Den ska vara lätt att komma ihåg, 
men det ska inte gå att härleda.
Han valde och det blev; 
vraka.




Veckans sokratiska:
The Delisious....
Helkär i denna kortfilm.
Helt underbar.

Makt.1.

Makt.



kamerans makt.
fotografiet har en makten att göra bilden till en sanning,
som aldrig kan vara en sanning? 
Kan någon fånga mitt riktiga jag genom ett fotografi?
Jag kan det inte själv, det vet jag. 
Visst kan jag vara mer eller mindre nöjd med en bild på mig själv. 
Men det är fortfarande aldrig jag på bilden, så som jag känner mitt jag, mig själv.

med dessa tankarna om makt, att inte ha kontroll, bestämde jag mig för att vara med i ett konstprojekt av master eleven Kjell Caminha.

Måndag hade vi bokat och bestämt , jag sitter i den vackra foajén på hotell Eggers. Väntar på att det ska bli min tur.
De svenskar som utvandrade till Amerika, tillbringade sina sista dagar här på Hotell Eggers. Jag försöker föreställa mig hur de skulle ha känts. Så svårt att föreställa mig. Hur skulle jag känna inför att lämna Sverige? Antagligen aldrig komma tillbaka. Skulle jag åka ensam eller med min familj? Delar av den?

...det är min tur, jag får träffat Kjell i ett av hotellets vackra rum. Den vackra blå tapeten , med gyllene tryck av franska liljor, välkomnar mig. Till höger står en stor säng, bäddad med gula pompösa täcken.  De stora fönstren vetter ut över stationstorget. Det finns en stol i andra delen av rummet, där jag ska sitta. Bakom mig har jag ett stort fotografi. Jag förstår att det är kjell som anordnat bakgrunden, fotografiet beskriver en stad.
Kjell sitter mittemot, på en mycket, lägre stol.
Jag får frågan: 
Vem är du? 
Vad är hem för dig? 
Vi samtalade en stund , jag är nyfiken och lite nervös.
sedan tar han mitt fotografi.
Han vill ge mig fotografiet, då han har sin utställning.

 Kjell Caminha.

 examens-Utställning 

 VALAND 25/4-2014

 http://www.kjellcaminha.com/

------

Lanskrona citadell.

Jag började läser boken Fallna Kvinnor.

Författaren, Eva F Dahlgren skriver: Under 1920 och 30-talet spärrades prostituerade kvinnor från hela landet in på statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona. Deras brott var lösdriveri-de saknade arbete och bostad, de levde ett liv som väckte moralisk anstöt.

Tvångsarbete skulle lära dem att veta hut.

De skulle även observeras. På anstalten gjordes "vetenskapliga" försök att klassificera och rangordna kvinnorna. Denna "samhällets bottensats".

Kvinnor.
Jag.
Du.
Landskrona, 
staden jag bodde,7 år i.

---

hon skrev;
ny forskning om kråkan, från Nya Zeeland.
Kråkan kan lösa ett pyssel lika bra som en normalbegåvad sjuåring.
Nu köpte jag boken. Kunskap är makt hade hon sagt. 
Nu skulle jag studera deras läten.
De 150 mest välkända fåglarna i Sverige.

------

Försöker bekanta mig med konstnären Mark Lombardi.
jo,jo, vi fann varandra meddetsamma. System! Underbart! Logik på mitt språk!

systen-arkitektur-hus,

när jag var liten drömde jag om att få bygga ett eget hus.

planlösningar-fiffigheter.

-pappa, här ser du en riktig murbrukare, sa jenny 7år

Tänker på några andra 
av mina systematiska förebilder:
Matt Gordon Clark:

Jean Dubuffet:

Jag är så förälskad i Jean Dubuffet. 
Vad är det som gör att jag blir fullkomligt till mig.
Hamnar i svackan av att allt redan är gjort!
Hur kan jag arbeta vidare med en förälskelse? 

-----

jag samlar på berättelser,
de kom till mig på stan...



måndag
pappan & flickan gick hand i hand.
- pappa! pappa! vet du! I dag så klappade jag!!!! säger flickan ivrigt.
pappan ser förvånad ut.
-Menar du det? har du klappat i dag?
flickan ler sitt allra största leende.
-förstår du vad det betyder? undrar pappan.
-då kanske vi ändå, kan skaffa en hund någon dag.
(jag log när jag mötte pappans blick, jag ville visa honom, att jag förstod hans glädje över vad flickan nyss berättat)


tisdag
Han talade om ett hjärtfel. Ett alternativ var operation. 
De skulle innebära, att barnet blev nedkylt, så mycket att det skulle bli allvarliga komplikationer efteråt. Läkarna fick inte ge några råd, men deras blickar talade.
All deras längtar och förväntan, nu blev de tvingade att agera gud.
han berättade att de ville ta ett slags humanitärt beslut. 
hellre låta hen somna in i den varma magen, 
än att tvingas dö av syrebrist, efter en vecka i våran värld.


onsdag
varje morgon hade hon gått upp tidigt. 
jobbskor på. ingångna träningsskor.
mejeri-avdelnigen. 
där hade hon varit i många år nu.
tänk, sa hon, att själv få bestämma över vilka sko jag  vill ta på,  på morgonen.
-tänk om det hade låtit av klack-ljud när jag beger mig.
nu skulle hon få bestämma helt själv.
Hon hade nämligen öppnat en egen ostaffär.


torsdag
Halvvägs upp för trappan, möts jag av hans iakttagande. Mannen såg att jag pustade. 
-det är inte lätt det där med trappor,  säger mannen med ett varmt leende.
Jag ler tillbaka, lite andfådd.
-jo, du förstår jag har slutat gå i trappor. Som tur är finns det en hiss längre bort.
Du förstår, igår fick jag en alldeles ny kula. En höftkula. 



fredag
Nyfikenheten tog över. Han sökte hennes uppmärksamhet.
Jag känner en taxichaufför, sa han plötsligt.
Han har en lite bok, där han skriver upp alla körningar han får.
Var han hämtat passageraren.
Var han släpper av den.
Hur mycket det kostade.
Hur mycket han fick i dricks.
en ska inte underskatta vardags dokumentationen. 



Dagens sokratisk fråga:
Får en läsa någon annans dagbok?