......dax för summa summarum,
summornas summa.
 |
SlutReflektion
Visualisering & appropriering av texten: this is a story within a story, med upprepning som metod & fraktaler (självupprepande mönster) som teoretisk ingång.
TILL EKOT
AV KROPPENS
KONTUR
DEN UTEBLIVNA
REFLEKTIONEN
Jennie Rosberg (2015)
Fraktaler
(av lat. fra'ctus 'bruten', av fra'ngo 'bryta sönder'),
inom matematiken benämning på en bild eller en mängd som är starkt sönderbruten, i motsats till räta linjer, cirklar, trianglar och andra figurer inom den klassiska euklidiska geometrin. Exempel på fraktaler i naturen är konturen av ett moln, ett träd, ett löv eller ett berglandskap, röken från en skorsten och virvelbildningen bakom ett flygplan eller i ett vattenfall. Sedan 1970-talet har fraktalbegreppet i ökande omfattning använts inom olika vetenskaper för att beskriva delar av verkligheten: turbulens (virvelbildning) och kaos i fysiken, modeller av tillväxt i biologin och kemin (t.ex. det mönster som bildas av fällningen vid elektrolys), beskrivningen i geografin av en kustlinje, modellen i fysiken för små rökpartiklars rörelse i luft (brownsk rörelse)
Ordet fraktal infördes 1975 av B.B. Mandelbrot; starkt sönderbrutna mängder kallades tidigare ofta för mängder av bruten dimension. En exakt, tillfredsställande definition av begreppet fraktal saknas.
I matematiken har fraktaler använts sedan slutet av 1800-talet för att ge exempel på ett uppförande som avviker från det som är normalt i den klassiska euklidiska geometrin och matematiska analysen.
Ordet fraktal infördes 1975 av B.B. Mandelbrot; starkt sönderbrutna mängder kallades tidigare ofta för mängder av bruten dimension. En exakt, tillfredsställande definition av begreppet fraktal saknas.
I matematiken har fraktaler använts sedan slutet av 1800-talet för att ge exempel på ett uppförande som avviker från det som är normalt i den klassiska euklidiska geometrin och matematiska analysen.
Kursen Appropriation har varit super intressant och det känns otroligt bra att ha fått vända och vrida på begreppet "appropriation" som vi alla använt som metod/inspiration men kanske inte haft namn på. Boken "Appropriation" en mycket bra och givande kursliteratur. Svår, men viktig, spännande och intressant. Fint upplägg med ganska så ont om tid, vilket eldade intensiviteten.
Boken tar upp ett stort spektra av appropriation allt ifrån kulturellapprorriation, till appropriation som en konstnärlig metod. Ett härligt & annorlunda inslag var när vi hade föreläsning med Magnus Haglund, rakt av en injektion av inspiration! Vi gjorde ett nedslag i musikhistorien kring 90-talet. Vi diskuterade olika former av appropriation som samplinga mm... Vi kastades ner i berättelsen om det mytomspunna bandet KLF! Så spännande att försöka förstå bandets helhet utifrån tankar om ideologin:
ATT ÄGA ÄR STÖLD.
Vi diskuterade värdet av att föra anteckningar under processens gång. Anteckningar som en metod, men också som material till egenbärande gestaltning. Där då, utkristalliserades hur viktig just dagboksanteckningar är som metod för mig. Så står det där noterat sida efter sida, små fragment. Vi kan bara lugnt lägga oss på rygg och flyta med i det stora havet där allt redan är gjort, det ända vi kan göra är att ta upp en tråd & fläta vidare, likt Nina Bondesson skulle förklarat.
KLF
Textseminarium med med Marie-Louise, perfekt efter gestaltningens avslut. För att återkoppla ordentligt till didaktiken.
Vi fick läsa "Konstarter och lärande", innehållande en mängd super intressanta texter. Inte minst var det väldigt intressant att läsa om varför vår bildlärarutbildning ser ut som den gör. Vilka konstnärliga grunder den vilar på osv. Mycket läsvärt! Texterna satte igång massor med didaktiska frågor! Hur arbetar jag med demokratiska tankar om elevbestämmande? Att eleverna är medbestämmande i undervisningen ser jag som en självklarhet. All rödflagg för envägskanaler lärare till elev. En lärare berättade för mig att hon varje terminsstart lät eleverna skriva på en lapp vad de ville få ut av bildämnet. Nästa alla skrev teckna fint/realistiskt. För många elever kunde önskan lika gärna låtit: jag kan tänka mig vingar. (Vilket i och för sig är en fantastiskt målsättning, men kanske lite utav en utopisk realitet, och enligt mig mera ett utryck för gamla föreställningar & bristande okunskap om vad bildämnet skulle kunna erbjuda. =)
Min teori är att eleverna och elever över lag inte vet vad de kan förvänta sig av ämnet bild pga gamla föreställningar & traditioner om ämnet. Där blir det komplext OCH spännade OCH svårt och eggande.
Och ena sidan vill jag lyssna in elevernas önskemål och arbete utifrån deras plattform/vardagsmiljö. Men hur ska de kunna veta vad de vill? (Jisses vilket ansvar, kunskap i förväg?) Och andra sidan vill jag ta fanan i högsta hand och ROPA skepp ohoj!!!! nu styr vi ut på nya hav...hav som ni kanske inte vet än att ni vill undersöka och utforska.
Jag menar inte att detta behöver vara motsägelsefullt, tvärtom tror jag detta är en nödvändighet. Ett parerande och navigerande.
vara och stampa i NUet (som redan är gammalt) blickar om ett då i historien.
Ni får bestämmer materialet. Ni får bestämmer vad som är spännande att undersöka, men innan vi börjar skall jag sätta er alla på en osynlig kära så kan jag omsorgsfullt knuffa, sätta er i rullning när energi & lite riktning kunde blifa till hjälp.
I kreativa samhälle används ofta ett estetiskt lärarnde!
byta namn på bildämnet? : Gestaltning & visuellkultur.
kan det vara ett mera talande och passande?
Kan de göra sig fri från gamla föreställningar då?
Är det viktigt att frigöra? eller är det upplysning om vad det en gång varit och vart vi är i dag som är viktigast?.....
I John Deweys anda diskuterar den Amerikanska forskaren & författaren Bruce Uhrmacher(2009) hur undervisningen kan främja elevens estetiska lärande upplevelse & erfarenheter. Resonemanget bygger på 6 stycken teman:
Aktivt deltagande/ engagemang
Sinnesupplevelse
Perception
Risktagande
Fantasi
Lyfte lite tankar om dessa 6 teman kontra vår matris, på senaste seminariet,.... vår matris är grym,tycker väldigt mycket om den.
Men ordet MISSLYCKAS är problematisk, vilket vi också diskuterat tidigare. Vem vill misslyckas? Jag tycker orden RISKTAGANDE är ett mer possitivt laddat ord.
Att våga ta risker i ett projekt, är utvecklande och motsats till stagniation och bekvämlighet.
Den blivande pedagogen kommer ta RISKER i klassrummet, för att ompröva sin erfarenhet. Om den nya teorin inte landar kan inte pedagogen tänka att det var ett misstag. De blir ohållbart.
Lite skönare att tänka där var jag modig och tog en risk som inte landade väl, men som gav erfarenhet.
Pratade lite om det i klassen och fler med mig verka positiva till att diskutera ett utbyte av ordet MISSTAG i matrisen......för ingen vill väl göra misstag(förstår vad som vill sägas, men kanske är RISKTAGANDE ett bättre och framförallt ett positivt ord????? ! =)
Gestaltningen:
Skickligt att låta oss appropriera på GIBCA, Göteborgs Internationella Konst Biennal. En mångfalld av olika uttryck & världar som vi fick stiga rakt in i. Vi grävde djupt. Vem är Konstnären, fokus på material, på ord, titlar, koncept, melodi osv. Öppenhet med tydliga ramar a´ la process-kompatibelt!
Under processens gång fylls vi på med mer och mer kunskap, vidgar och stretchar. Stöter på nya möten. Rullar ner för stup, eller går baklänges, gör en kullerbytta. Och så var det utställningen. Katalog bestyr, hängningsplanering, som rullat på fint! Och var ett väldigt passande inslag precis här i utbildningen, Aven-u! Jag började eller jag fortsatte på cirkelformen. Spann vidare. Hela arbetet här på HDK är en fortsättning på en fortsättning. Sent i gestaltningsfasen förstod jag vilket material och vilken form som jag studerat och försökt närma mig hela tiden. Den kan var mer eller mindre synlig för andra.
Ser fram emot att fortsätta med denna runda form. nollan, eller cirkeln som upprepas...
att gå baklänges är också en process.
Att konstruera i efterhand, en konstnärlig metod?
