Linda:
vi bodde grannar du och jag och det sa vi alltid med stor stolthet till alla som undrade vart den lilla byn utanför den lilla hålan låg någonstans. Fast egentligen var det över 500 meter mellan ditt och mitt hus, men på landet kan det ändå kännas väldigt nära, ja faktiskt det allra närmaste. Vi två gick i samma klass från förskolan och ända upp till 9:an.
jag är 12 dagar äldre än dig, men du var alltid ett huvud längre än mig och långt före i utvecklingen.
På hela skolan var det bara de två syskonen Helena och Daniel som hade mörkare hy än alla andra och så du, för din mamma kommer från Brasilien.
Helena och Daniel:
Ibland på sommaren när min dagmamma hade semester fick jag och min bror vara hos Helenas och Daniels mamma som också var dagmamma. Vi lekte i lekstugan och hade dunkgömme på gården. Ibland smög vi in i sovrummet där det fanns en enorm vattensäng som vi absolut inte fick hopp i, Daniel brukade hoppa i den och jag var alltid nervös att hans mamma skulle komma på honom. Ofta tittade vi på Mio min Mio på Daniels rum. Men ibland fick jag vara på Helenas rum. Helena var 5 år äldre, så otroligt vuxen och jag tycket att hon var bland de vackrast på joden. Helena hade även de finaste barbidockorna.
åh vad jag tycket om henne.
Linda:
jag tänkte inte på att du hade mörkare hy än mig, din pappa är från Sverige och din mamma är från Brasilien. Daniel och Helena är adopterade för deras föräldrar kunde inte få barn. Så kunde det vara och det var inget konstigt med de.
I bland blev din pappa väldigt arg, jag var alltid på hel spänn när jag lekte hemma hos dig. Det var inte om utan alltid frågan om när han skulle få ett utbrott. Han skulle aldrig skrika på mig, mot mig var han alltid trevlig, orättvisan gjorde mig så arg. Mot dig kunde han vara brutalt nedlåtande och klaga på din duglighet över minsta lilla småsak. han sökte anledning att klaga på dig, du kunde ha glömt ställt in stolen eller glömt att disk ett glas, då var han där och berätta hur usel du var. Ibland kunde du ringa och säga att vi fick leka en annan dag för din pappa hade bestämt att du skulle rensa rabatten.
Det var så orättvist, jag behövde aldrig diska eller kratta några rabatter hemma hos mig och jag inte själv erbjöd mig.
Din pappa lärde mig tidigt att makt är något som kan missbrukas.
Ofta kom du gråtandes till skolbussen och berättat om din pappas raseriutbrott mot din mamma mot din äldre bror eller mot dig. Han skona din yngsta bror, men det skulle ha ta igen längre fram. Din pappa kunde säga att din mamma och din äldre bror som inte var din pappas biologiska son borde åka tillbaka till Brasilien.
Vi går antagligen i 2:a klass när jag förstår att din mammas ursprung kan vändas emot henne som något negativt.
Du var längst i klassen, och långt före oss andra i utvecklingen. Så när killarna retades slog du tillbaka. I skolan tog du ingen skit, du tog emot tillräckligt hemma.
Du var en tjej som stack ut, sa ifrån och var nyfiken.
Under högstadiet blir klimatet hårdare och du fick ta emot fula ord. Ofta tänkte jag att om du bara inte hörts så mycket och alltid tagit så mycket plats, så hade dem inte velat retas. Jag förstod att om en sa något så fick en vara beredd på en kritik. Jag lärde mig att vara osynlig och inte höras för att kunna parera utan uppmärksamhet.Det är 90-tal och skolan lär inte ut -att stå tyst och inget göra, är också mobbing.
Du hade mörkare hy än jag.
Du var också en tjej som tog plats.
Jag var trygg vid din sida, för du sa alltid ifrån.
Du var modig kanske hade du inget att förlora.
När du behövde gråta innan skolan lyssnade jag och förstod, jag vist hur han var.
tänk att det fortfarande 20 år senare är lika provocerande med en ung tjej som vågar ta plats.
klass:
om K:
Det var redan i ettan som vi alla reagerade på att K var lite annorlunda än oss andra. De flesta i klassen hade nya 90-tals-kläder medan K hade förstora 80-tals-kläder, jo för de hade hon ärvt av hennes 5 år äldre syster Anna. När vi skulle på utflykt kunde K inte följa med för hennes mamma hade inte råd att skicka med 10an för bussen.
Om dig:
När jag är 14 år börjar jag praktisera i din blomsteraffär. Du är 20 år, har nyligen tagit studenten, är ev av de coolaste tjejerna i stan och har köpt din egna blomsteraffär. Allt jag drömde om var att få bli vuxen. att äntligen kunna klara mig själv och slippa tonåren. Du hade allt det där. En egen lägenhet,en snygg pojkvänn en affär som du drev helt själv, åh vad jag såg upp till dig, aldrig kunde jag bli lika begåvad, bra och modig som du. Jag stannar hos din i 9 år och vi blir bästa vänner.
Vi förstod varandra ,
vi behövde varandra.
Det var så förundrande och vackert hur lika vi var, vi som växt upp under så under så vilt skilda förutsättningar?
Jag på landet i en trygg familj med mamma , pappa och lillebror. Du i stan med mamma lillebror och din styvpappa. Du försvarade alltid din styvpappa, även när han var dum mot din mamma. Ibland fick du släpa mamma till lasarettet när han slagit henne blodig. Men du tänkte att det var hennes eget fel, hon hade väl provocerat honom som vanligt. Du såg upp till honom han var din trygghet trotts att han bara var skärvor.
När din andra pappa inte satt inne kom han ibland in till stan som den hjälte du såg han som, han gled in i sin svarta bil som en rockstjärna som kommit till stan och du älskade han så.
Den där sidekicken beskrivs
EXAKT i ett TED-Talk:
nedan bilder ut TEDtalket
Den rationelle: Vi borde plugga nu, så vi inte har så mycket precis innan deadline.
Procastinerings-apan som bor i mitt huvud säger:
Ähhh, vi gör något roligare än att plugga NU!! Play Play!!
Det enda som procastinerings-apan är rädd för är The Panic Monster
Som bara dyker upp precis innan deadline...
glappet.... går från
HDK till NTI
